Den här veckan började med överskottsenergi men den kraften rann ur mig i tisdags när vi fick reda på att Fia fortfarande inte hade kommit hem... Sen dess har allt varit upp och ned, skolan går skit, allt blir fel och tårarna bara rinner och rinner... Sömnlös har jag också blivit mitt i allt, det märkte till och med M när han kom förbi min skola i onsdags för att försöka pigga upp mig lite.

Alla andra verkar ta allt så lätt men för mig gör det ondare än ondast, det va liksom kärlek vid första ögonkastet när jag och Fia träffades. Hela sommaren var vi oskiljaktiga.. Hon stod till och med och väntade på mig ute när jag gick in som om inget hade hänt!

Jag hoppas från hela mitt hjärta att våran vilsna älskling kommer hem hel och levande men jag förstår att så kommer det kanske inte bli eftersom det har snöat nu i några dagar och rasat från alla tak...

Tur att M har lovat att vara med mig i helgen<3

Bilder från dom första veckorna här!<3
Saknar dig gumman!