Efter alla dessa år har jag lärt mig att hantera mina känslor på ett helt annat sätt än förut! Jag visar inte ens utåt längre om nånting är fel eller om jag mår dåligt! Enda gången jag klarar av att visa det är när jag är helt själv med M! Jag kan säga dagen efter att jag verkligen har brutit ihop men jag tror inte att folk tar mig på så stort allvar! Men det känns konstigt nog bra att alla tror att jag lever i en perfekt bubbla med allt man kan önska sig, men så är inte fallet alls!!!


Okej nu ska jag inte deppa ihop,9 nu tänker vi positivt och att jag ska få vara med min älskling imorgon :)